Bon Logg
12 december 2011
Sortimentsprovning Sundell Selections

För två veckor sedan arrangerade Aquavit California Wine Week med ett antal inbjudna importörer och producenter.

Sundell Selections var en av importörerna som bjöd in till sortimentsprovning och jag och C begav oss dit för att under ledning av Davoe Price, Sundells utomordentligt trevliga representant på plats i Californien, prova valda delar av sortimentet.

2006 Iron Horse Classic Vintage Brut, Sparkling Wine, Green Valley of Russian River Valley AVA, Sonoma

Iron Horse har sin bas sydvästra Sonoma, närmare bestämt i den svala Green Valley. Här odlar man på sina 65 ha uteslutande Chardonnay och Pinot Noir, och gör både stilla och mousserande viner på båda druvorna. Framförallt de mousserande vinerna är högt aktade och man har t.ex. Vita Huset stolt på kundlistan.

2006 Iron Horse Classic Vintage Brut har en vidöppen fruktig doft av gula, lite bokna äpplen toppat med citruszest. Vinet, som tillbringat hela 4 år på sin jästfällning, har gott om jäst och brödighet och visar också upp mycket angenäma och steniga mineraltoner. En del utveckling smyger sig in också med vått ylle och honung.

Om doften pekar mot sina franska förebilder så är det ingen tvekan om att vi här befinner oss i ett annat klimat när vi väl smakar. En stor, fyllig kropp med ordentligt pigg mousse. Fylligheten förvånar - frukten är mycket mogen och tar över lite väl mycket. Bubblorna är fina men av någon anledning känns moussen lite burdus i munnen. Dosagen är ca 8 g/l, och upplevelsen är “bussigt torr”. Avslutningen är relativt lång och bjuder på lite grapeig, matvänlig bitterhet som inte stör utan snarare gör vinet intressantare.

Detta är bra grejjer - vinet är mycket välgjort och klassiskt i sin framtoning. Jag gissar att den fylliga frukten är en vanesak och att mina invändningar mot den lika gärna kan övergå i hyllningar med lite “acquired taste”. (90–91p)

2008 Stuhlmuller Vineyards Estate Chardonnay, Alexander Valley, Sonoma

Stuhlmuller Vineyards’ ligger i sydvästra delen av Alexander Valley, inte långt från Russian River och Chalk Hill. Mikroklimatet här med dimma från Chalk Hill flera olika jordmåner (vingården sträcker sig från floden upp mot kullarna österut) gör att man kan odla en hel palett av druvor - i vingården har man Chardonnay, Cabernet Sauvignon, Merlot, Cabernet Franc, Petit Verdot, Zinfandel och Petite Sirah. Chardonnay dominerar med 60% av den totala arealen på 60 ha.

2008 Stuhlmuller Vineyards Estate Chardonnay har en stor, öppen doft som bjuder på ett helt spektrum av aromer; vit persika, blommor, havtorn, citronzest, mineral, lite blandade bär och så fat ovanpå med vanilj, nötter och en malolaktisk smörighet.
Fatigheten är påtaglig, trots att vinet till 90% legat i gamla fat och bara fått 10% ny fransk ek.

I munnen berättas en fyllig historia med ordentlig attack och kraft. Bra syra och struktur, men faten stör. Den generösa smörigheten (75% av vinet genomgick malolaktisk jäsning) i kombination med fläskiga fat ger vinet en lite oljig karaktär (tänk Viognier) som jag gärna skulle vara utan. Avslutningen är ren, lång och god och vore det inte för oljigheten skulle jag vara eld och lågor. (90p)

2008 Talley Vineyards Estate Pinot Noir, Arroyo Grande Valley, San Benito

Vi rör oss nu en bit söderut ända ner till Central Coast och Arroyo Grande där Talley Vineyards håller till. Talley odlar Pinot Noir och Chardonnay på nästan 80 ha och presterar för det mesta i 90+-ligan med sina viner från olika vingårdar.

2008 Talley Vineyards Estate Pinot Noir öppnar i en förvånande Nya Zeeländsk stil med dov, mörk frukt, mörka körsbär, nejlikor och örtkryddor. Med luft och temperatur tillkommer både lite härligt funkig skitighet och animaliska tongångar.

Smaken sviker inte - här har vi en riktigt schysst, fast struktur med mogna tanniner som griper tag och tar kontroll tillsammans med en läskande, hög syra. Avslutningen är något ekig, men inget som stör eller som inte lär lösa sig med tiden.

Vinet rör sig under provningen från NZ och hittar en för mig alldels egen stil där blinkningar går både åt klassisk Bourgogne, Kalifornsk pinne och här och där både syd- och nordrhônska influenser. Personligt, harmoniskt, intressant. I like, bigtime. Detta är helt enkelt skitgott och provningens bästa vin. Galloni drämmer till med 92 pinnar, jag håller med och förväntar mig att det är i underkant när eken gått in. (92+p)

2008 Make–Work “The Plan”, Cab. Sauvignon, Russian River Valley, Sonoma

Make-Work “The Plan” är lite av en udda fågel i denna provning - endast 48 lådor producerades och det går inte längre att få tag på - eller knappt ens att hitta information om. Synd, för det här är ett mycket trevligt vin från Hobo Wine Company.

Make-Work har en god sötfruktig doft kryddad med stall, violer och ordentligt dammiga mineraler. Här finns också gott om röda bär och en hel del gröna, gräsiga toner. Loire någon?

I munnen blir Loire-vibbarna ännu större - någon sa en gång att en Cab Franc från Loire smakar som när man vurpat med cykel på grusväg och precis så är Make-work. Munnen full med dammiga stenar, lite blod och järn och så massor av rödbärig stallig frukt. Elegant och slankt, med ren eftersmak.

Men, nu är ju Make-Work inte från Loire. Det är istället en ren Bordeauxblend - här används 80% Cabernet Sauvignon, 10% Merlot, 5% Petit Verdot och 5% Malbec. Det är inte bara druvmixen som är bordelaisisk - vinet har också en föredömligt låg alkoholhalt på strax över 12% som gör att jag går igång fullständigt på detta vin. Det är, precis som med Talley, personligt och i en egen stil (i synnerhet för ursprunget!). Ett utmärkt matvin från en producent som åtminstone i denna paketering vågar gå mot strömmen. (89p)

2010 Peter Franus Sauvignon Blanc, Napa Valley

Peter Franus är veteran i Napa och gör viner från främst den svala södra delen av dalen - Carneros och Mt Veeder. Franus jobbar enligt negociantmodell och gör vin på andras druvor.

Först ut av provningens Franus-viner är hans Sauvignon Blanc med druvor från Stewart Vineyard i Carneros. Doften är fräsch och druvig med drag av muscat. Klonen är “Sauvignon Blanc Musqué” (pdf om Sauvignon Blanc-kloner här) får vi veta och det kan kanske förklara saken.

Vinet har en pigg, god och intensiv attack med tropisk, mogen frukt och citrus. Syran är för druvsorten något låg, vilket kanske förstärks av att vinet inte känns helt torrt. Antingen restsocker eller så luras jag av fruktsötman men resultatet är ett vin inte helt och hållet i balans även om det är gott. (87p)

2006 Peter Franus Merlot, Napa Valley

Franus Merlot kommer från samma vingård som hans Sauvignon Blanc och består av 91% Merlot och 9% Cabernet Franc. Jag är ingen jättefan av Merlot, men här kommer fördomarna på skam.

En yppigt fruktig doft inleder med mörka bär och korintkakor i massor. På toppen ligger lite blommor och med luft kommer också en ek-kryddlåda med nejlikor och kanel in i bilden. Gräs och järn kompletterar och ger en oväntat komplex doftupplevelse.

Strukturen är fast - ganska rejäla tanniner tar kontrollen utan att gå överstyr och syran balanserar upp den yppiga frukten väl. Detta är kanonbra och ger mersmak. (91p)

2007 Peter Franus Cabernet Sauvignon, Napa Valley

Druvmaterialet till Franus Cabernet kommer från södra Napa - Rancho Chimiles och Truchard Vineyards är Franus leverantörer av Cabernet Sauvignon.

I 2007 Peter Franus Cabernet Sauvignon får vi precis det vi förväntar oss - en ren, blå mörk bärfrukt dominerad av blåbär och björnbär kryddat med lite mynta och svarta vinbär.

Föga förvånande får vi en fyllig och mycket koncentrerad kropp - den sort som jag brukar beteckna som “endimensionell” i mitt protokoll då för mycket går på lite för hög volym. Vinet är fullmatat med syra, tannin och ek, och avslutar med en riktigt ekbitter finish av den sort som jag har mycket svårt för.

För älskare av mer klassisk Napa-cab är detta säkert kanon men för mig är stilen för långt ifrån vad jag går igång på. (88p)

2008 Peter Franus Brandlin Zinfandel, Napa Valley

Vingården Brandlin ligger på för Napa hög höjd i Mt Veeder. Här odlas druvorna till Franus Brandlin Zinfandel som förutom Zin också har Charbono, Mourvèdre och Carignan i mixen (totalt 8% tillsammans, alltså 92% zin). Zinfandelstockarna är gamla (vissa är uppemot 90 år) och fostras med Gobelet.

2008 Peter Franus Brandlin Zinfandel har en komplex, bärig doft med björnbär, blåbär, röda bär, viol, kryddor och örter.

Smaken är mycket intensiv och kraftfull, med hög syra och riktigt bra längd. Problemet är alkoholen - någon på cellartracker skriver “This is a fairly typical big-ass Napa Zin” och med 15.5% alkohol är det svårt att inte hålla med. Vinets uppvisar dock en så pass trevlig komplexitet så det får ändå en tummen upp i slutänden. (89p)

Etiketter: , , , , , , , , ,

05 oktober 2011
Munskänkarna provar 6x Valtellina

Under ledning av Åke Nyholm får 60 munskänkar prova på viner från Valtellina), en alpdal i Lombardiet och ett av Italiens nordligaste distrikt. Vinvalet är mycket pedagogiskt - 6 viner från 3 producenter, varav två viner bara skiljer sig i årgång. Vi får alltså insikt i både producent-, vinstil- och årgångsskillnader.

2006 Inferno Riserva Valtellina Superiore, Aldo Rainoldi

Kvällens första glas har en sammansatt doft med viss utveckling och bra koncentration. Röda bär, körsbär och rostade fat.

Hög läskande syra och förvånansvärt modesta tanniner. Bra längd med lite bittert, alkoholvarmt slut. Initialt lite snipig frukt men öppnade upp trevligt under kvällen. Med ett pris på nära 400 spänn (privatimport) är detta dock rena rånet. (14-15/86-88p)

2007 Le Tense Sassella, Valtellina Superiore, Nino Negri

Le Tense är ju som bekant historiskt sett kanske det vin som gett mest bang for the buck på bolaget. Jag har inte provat det på länge och såg fram emot att se hur det står sig i konkurrensen.

Le Tense bjuder på en öppen, rätt bussig sötfruktig doft - drottningsylt i nebbiolotappning med inte så lite vaniljtoner på toppen. Gott om ek i dess träigaste form. Attacken är makabert bitter och ekig, rentav malörtig. Fruktfattig, överekad och kort. Enda förmildrande omständigheten är en bra struktur med schysst syra och tuffa men ändå inte för torra tanniner. I am disappoint. (13/84p)

2006 Fay Carterìa, Sandro Fay

Fay 2006 ger kvällens mest typiska nebbiolovibbar. Klassiskt aromspektrum - slånbär och lingon toppat med lite violgodis. Lite örtiga minttoner och antydan till utveckling kompletterar och gör det hela till ett nose-wine. I munnen har vi en i jämförelse rätt tam syra som i kombination med ganska grova torra tanniner ger ett ganska obalanserat intryck. Tyvärr liksom i de två tidigare också ett ekbittert avslut. Kan säkerligen bli bättre om några år. (14/86p)

2005 Fay Carterìa, Sandro Fay

2005an av samma vin visar upp en helt annan sida - här har vi en rätt mogen, komplex tobaksdoft och god hallonviolfrukt. Vinet känns som att det är perfekt i sitt mognadsfönster. Med bra balanserad syra, väl integrerad ek, avsaknad av bitterhet och schysst längd är detta kvällens vin. (15-16/89-90p)

2007 Sfursat Ca’Rizzieri, Aldo Rainoldi

Sfursat är är en vinstil som i tillverkningen påminner om Amarone - druvorna torkas delvis innan vinifieringen för att koncentreras. Det är dock inte mycket annat som liknar Amarone - Sfursat är en kraftigare nebbiolostil med bibehållen elegans medan Amarone i jämförelse är tungt och klumpigt (generellt sett).

Kvällens första Sfursat flyttar oss nästan bort från Italien hela vägen bort till Norra Rhône. Komplex syrahlik doft med stall, kompakt björnbärsfrukt, örter och kryddor, jord och ordentligt animaliska undertoner. Funkig och kul!

I munnen förvånansvärt sötfruktig, mycket koncentrerad men samtidigt elegant och slank. Bra, hög syra och ordentligt sträv med mogna finfördelade tanniner. Lång och god avslutning utan antydan till bitterhet. Hade kunnat vara kvällens vin om det inte vore för att priset i Sverige är helt uppåt väggarna när det ligger strax under 600 riksdaler. Snittpriset utomlands enligt Wine-Searcher är 297 kr och det känns betydligt rimligare. (15-16/90p?)

2007 Sfursat 5 Stelle, Nino Negri

Så till det vin jag verkligen sett fram emot - aldrig provat men väl tittat på många gånger på månadssläppen. Namnet är på något sätt coolt, kanske för att det låter som en industrisynthgrupp från glada 80-talet.

S5S har en stor, öppen och komplex doft med massor av koncentrerade bär - tranbär, blåbär, lingon och viol kryddas med lakritsmineraler. Sen ordentligt med rostad ek ovanpå och så lite flyktiga aromer av nagellack. I munnen massor av kraft i en fortfarande elegant kropp. Oklanderlig struktur med ordentlig syra och strävhet som säkerligen kan ge vinet minst 15 år på rygg.

Problemet är eken - den ligger helt ovanpå och stör enormt med popcorntoner, hasselnötter och smör. Det som stannar i munnen efter att frukten klingat av är närmast identiskt med eftersmaken på en vit, högklassig, hårt ekad Bourgogne. Utan tvekan är det en dyr fatbehandling men i dagsläget nästan helt onjutbar.

Det som imponerar är producentstilen. Det är ingen tvekan om att Le Tense och S5S är från samma producent - syrorna och ekbehandlingen är väligt lika och nog är Le Tense lite S5S Light.

Galloni ger vinet 94 poäng och kallar det "a drop-dead, gorgeous wine". Jag hoppas han får rätt om 10 år men tills dess får mitt omdöme bli cirkanitti. (16/90p)

Sammanfattningsvis får jag säga att jag har lite blandade känslor. Jag hade väntat mig mer ren frukt och mindre ek - majoriteten av vinerna är kraftigt överekade på bekostnad av frukt och njutbarhet. Varför man t.ex. vill fläska på med 16 mån ny ek i S5S är för mig inte helt begripligt - tanninerna är redan koncentrerade med den ökade skalmassan och vinet skulle rent doft- och smakmässigt klara sig väldigt bra utan ekmanipulation.

Mer ren frukt åt folket.

Etiketter: ,

16 juni 2011
Presslunch Villa Godthem och en rant om vinpriser
När det meddelades att F12-gruppen skulle ta sig an Villa Godthem blev det jubel hemmavid. Den gamla slitna Djurgårdskrogen råkar nämligen vara av viss emotionell betydelse för delar av familjens seniora garde, och har under många (!) år traditionsenligt förärats med ett besök i juni. Under 2000-talets senare hälft har dock krogen varit under familjens embargo - det finns gränser för vad man är beredd att betala för tradition och nostalgi, och bondfångeri ligger inte innanför gränsen.

Nu verkar det som om embargot kan lyftas - när Melker Andersson och Danyel Couet tar över den gamla villan gör man det med buller och bång. Hela villan har totalrenoverats och i en tillbyggnad (hur man nu lyckas få sådana bygglov på Djurgården...) huserar man det nya toppfräscha köket.

Lunchen är en generös trerätters, där det till förrätt bjuds det en riktigt bra inkokt Vätternröding med sallad från grannen Rosendal (plus i kanten för det samarbetet), äpple och ingefära.

Huvudrätten visar upp Gothems klassiker plankstek från en ny sida. Gamla Gothem hade förmodligen världsrekord med en bit över 2 miljoner sålda plankstekar, och Andersson/Couet spinner vidare på inarbetat koncept med inte mindre än 8 olika varianter på planka - från skaldjurs till oxrygg. Idag är det Kalventrecôte med gotlandssparris som serveras och köket lyckas med en perfekt bit kalv som får smak av den tunna plankan i cederträ. Till skillnad från gamla Godthem serverar man rätterna på engångsplankor i laminatgolvstjocklek, och den använda plankan blir sedan ved i F12-gruppens vedugnar.

Efterrätten är en föga inspirerande jordgubbs- och rabarberkompott med vaniljglass; gott, men lite trist?

Till maten serveras det vitt och rött - men tyvärr av husvinskaliber och inget att skriva hem om. Jag förstår inte riktigt varför det nästan alltid på pressluncher serveras relativt frikostiga mängder husets - när majoriteten av besökarna har arbetsdag och lämnar 2/3 i glasen. Bättre att visa upp även vinlistan och skänka mindre i glasen.

Som alltid med F12-gruppen vilar Sören Polonius ande över vinlistan som är både bred och djup. Hela världen finns representerad och det finns ett hyfsat antal viner på glas. Den som vill dricka etiketter hittar till och med DRC, Latour och Mouton (men eftersom priserna inte kan se hur urflippade som helst ut i en vinlista blir årgångarna därefter... Fast för de som gärna betalar 7000 spänn för ett 90-poängsvin så finns det iallafall möjlighet).

Den stora besvikelsen är dock att konstatera att det startar ännu en krog som ligger på mellan 4 till 5 gångers påslag på vinerna. Jag förstår inte riktigt hur man har mage att t.ex. sälja en flaska Querciabella 2008 för 980 spänn när samma flaska på bolis går för 199. Det är rent ocker och tragiskt att en koncern som F12 inte kan gå i bräschen för att främja vinintresset bland krogbesökarna. Bättring!

Värt att nämna är uteserveringen och tillhörande trädgårdscafé. Med läget mot Djurgårdsbrunnskanalen och totalt dryga 300 platser är det kanske ett av sommarens mest givna vattenhål. Vi får hoppas att man kommer till sans och inspirerade av Loopen Marin börjar servera Bolly på helflaska för en femhundring!

Även om jag har mina förbehåll vad gäller vinlistan så är jag helt övertygad om att F12-gruppen har ännu en klockren succé i vardande. Det går inte annat än att imponeras över deras framgångsfabrik och det ska bli spännande att se hur Godthem och även Sturegatan utvecklas under året.

Lite mer bilder...


Danyel

Chambre Separee

Klassiskt och modernt på samma gång

Uteservering / trädgårdscafé. En stor stark, tack!

Etiketter: , ,

15 februari 2010
BYOB-övning inför 2-betygsprov
7 aspirerande tvåbetygare samlas hos K för att öva sig i konsten att prova blint. Upplägget är BYOB - Bring Your Own Bottle och ramarna är lösast möjliga. 4 vita, 4 röda från var som helst utom Italien & Americas. Vi har också ett prisintervall 200-300kr att förhålla oss till.
Uppgiften är rättfram - placera varje vin i rätt land, region och med rätt druva/druvor.

Vi delar upp kvällen i två flighter.

Vitt

Kvällens första glas
har en lätt gyllene ton, en neutral mineralisk doft med päron och blommiga övertoner. Inte rieslingblommigt, inte aromatiskt men ändå tydligt. I munnen är det friskt med hög syra, rätt hög alkohol, bra längd och snygg neutral kropp. Jag bestämmer mig för att vi har en chardonnay i glaset, från gamla världen och då jag inte lokaliserat nån ek landar jag till slut i Chablis. Men... Nog är det nått lurt med blommorna?

Vin nummer två träffar mitt i prick och alla Pavlovklockor ringer - här bjuder det gulgröna vinet på klingande klar Rieslingfrukt med gröna äpplen, lime och ventilgummi, hög porlande syra och härlig längd. "Tar tag i munnen" skriver jag och konstaterar att detta är Bra Köp. Då vinet har full power och känns helt torrt landar jag i Nahe med Österrike/Wachau som gardering.

Trean är klart rostat gul, och visar upp ABC från sin hemskaste sida. Vinet är hårt hårt ekat och doftar vidbrända popcorn och askkopp. Under eken finns antydan till citrus och kanske nått gult äpple men överlag fruktfattigt. Smaken är ok, med ganska hög syra som känns tillsatt och hyfsad längd. Detta är vinet jag inte klarade av att dricka upp till säsongspremiären av Lost kvällen innan, så gissningar är överflödiga.

Fyran har en öppen, aromatisk doft nästan spritsig doft med lite nässlor, vitpeppar, äpple, banan och någon form av lösningsmedel. Jag associerar också till Hemglassbilens vaniljglassar. Massor av fyllig frukt. I munnen är det åka av med massor av kraft och hög, något hård, syra. Fantastiskt pigg attack, stor harmonisk mitt och mycket bra längd med lite päron och kanske grapefrukt som dröjer sig kvar. Jag blir lätt paff - detta är helt enkelt skitbra och rankar mycket högt på min all-time-high-lista. Eftersom jag själv valt vinet behöver jag inte gissa nu heller men konstaterar att jag MÅSTE köpa mer av sånt här.

Facit, vit flight:

#1: Domaine Begude Chardonnay 2008, AOC Limoux. Minsann! Otroligt trevlig bekantskap. Importeras av vinovativa och rekommenderas varmt.

#2: Rüdesheimer Rottland Geheimrat "J" Riesling Spätlese Trocken 2007, Rheingau. Så pass - har en nollfemma liggandes hemma och det känns inte alls fel. Riesling i toppklass som med 5-10 åes lagring kommer vara en sagolik njutning.

#3: Groove Street Chardonnay 2007, Sonoma County. Ugh, det här är inte gott, men det visste jag ju redan innan jag tog med flaskan. Jag var ganska övertygad om att man vis av hela Anything But Chardonnay-rörelsen slutat göra vin på detta sätt men tydligen finns det producenter som inte kan släppa sin heliga ekspånskossa.

#4: FX Pichler Grüner Veltliner Urgestein Terassen Smaragd 2008. Wow. Jag kan verkligen inget om Grüner Veltliner men detta vin är skäl nog att nörda ner sig. Så snyggt, så mycket kropp och kraft men ändå så elegant. Att FX Pichler anses tillhöra den absoluta världseliten för vita viner är knappast förvånande och det blir definitivt till att köpa lite mer av detta elixir. Litet extra plus i kantanten för en av vinvärldens snyggaste hemsidor.

Rött

Efter lite snack och snacks i form av goda ostar, bröd och ankleverpastej (tack Mats!) tar vi itu med kvällens röda omgång...

Rödtjut nummer ett är klart och tegelfärgat och redan på färgen går gissningen direkt till Piemonte eller Rioja. Doften är vidöppen med härliga mognadstoner av läder, HP-sås, torkad frukt och kanske lite tobak. Under mognaden finns en jättefin frukt med jordgubbar blandat med mörkare bär. På toppen - en mycket tydlig dillton som spikar fast vinet i Rioja. Smaken är lång med fina tanniner i en slank, elegant kropp. Det här är en bra Rioja med minst 10 år på nacken.

Nummer två bjuder på total sensorisk förvirring efter all mognad i ettan - frukten formligen skiner och vinet doftar lätt och bärigt. Jag skriver "Beaujolaisisk" men menar det egentligen inte - det är bara så överväldigande bärigt efter Riojan. Förvillar mig nedåt och börjar fundera på om detta inte är en ren, pur oekad Grenache i Chabanon-stil. Inte förrän jag doftar på trean som formligen skriker grenache så trillar poletten ner - jag ruskar om huvudet och hittar så lite ceder, gräs och svarta vinbär och på nått sätt känns det Hemma. Med tanke på bärigheten så gissar jag till slut Bordeaux, östra stranden - varför inte St Emillion?

Nummer tre är bekant mark. Klar, rödsvart färg. Gummi, kryddor och hallonlakrits i doften. Precis såhär luktar en Châteauneuf-du-Pape och just detta vin har jag stiftat bekantskap med många gånger tidigare. Smaken är fyllig, sträv och rätt extraherad.

Fyran och kvällens avslutande vin är tätt, fylligt och något blåtonat rött. Doften är vidöppen med massor av körsbärsfrukt, svarta vinbär, tobak, gödsel och ceder. Återigen på mammas gata, även om detta känns lite väl stort för Bordeaux? "Power snarare än finess" skriver jag och letar i arkiven efter Bordeauxkopior men går bet. Det finns varken rök, mint eller andra "artefakter" som antyder att det skulle röra sig om Nya Världen - utan det här är nog en modernt stylad Bordeaux och med tanke på frukten gissar jag än en gång på östra stranden.

Facit, röd flight:

#1: La Rioja Alta Gran Reserva, 1997. Gott, gott. Otroligt att det finns såhär mogna och goda pjäser i ordinarie sortiment på bolaget. Gillar man stilen och ser bortom dillen och kräftspadet så är detta mycket mycket bra värde för pengarna.

#2: Château Citran 2005, Haut-Medoc. 50-50 Cabernet Sauvignon & Merlot. Wow - ännu ett mycket bra vin som blev mer klassiskt allt eftersom det kom upp i temperatur. Med en prislapp på runt 250 spänn när det släpptes så är det att betrakta som ett rent fynd.

#3: Château Mont-Redon 2005, Châteauneuf-du-Pape. Vinet som alltid levererar. Trevlig Ch9 som i min erfarenhet mår som bäst med 5-6 års lagring. 65% Grenache, 15% Syrah och sen en salig blandning.

#4: Château de Valois 2006, Pomerol. 77% Merlot, 19% Cabernet Franc, 3% Cabernet Sauvignon, 1% Malbec. Äntligen rätt strand också :) Gott men för mig något atypiskt och man ska nog ha en förkärlek för extraktion och kraft snarare än elegans för att uppskatta detta vinet fullt ut. Drack det vid nyår också, gillade inte riktigt stilen då heller. Intressant hur man triggas att känna svartvinbärsfrukt i Bordeaux trots bara 3% cab...

Tack K för en mycket trevlig kväll och tack alla ni som var med. Ser fram emot nästa gång!
21 januari 2010
1989 Mouton Lafite Latour Margaux Haut-Brion
För sådär en 5 år sedan fick vi en blandlåda riktigt trevlig Amarone i present. Lådan kom att bli startskottet på ett vinintresse som snabbt fick sig en boost av Munskänkarnas ettbetygskurs. Där fick vi minsann lära oss att bli frankofila - och den egna smaken stöptes om fullständigt inom loppet av 4 veckor då Frankrikeavsnittet gick av stapeln.

Det var under dessa fyra veckor jag först hörde talas om de fem stora - Mouton-Rotschild, Lafite-Rotschild, Latour, Margaux och Haut-Brion. Endast Mouton fanns i min sinnevärld, men då som ett perfekt sätt att avslöja skurkar, om man heter James Bond och skickar räkningen till M.

James Bond: The wine is quite excellent. Although for such a grand meal I would have expected a claret.
Mr. Wint: But of course. Unfortunately our cellar is poorly stocked with clarets.
James Bond: Mouton Rothschild IS a claret. And, I've smelled that aftershave before, and both times - I've smelled a rat.

Kvintetten från Bordeaux västra strand anses av många vara världens bästa viner. Marknaden anser det definitivt med flaskpriser på nånstans mellan 2000 och 12000 kr beroende på årgång. Att prova ens ett av slotten är stort - att ha alla fem framför sig är nästan overkligt.
Det var nog många som gnuggade ögonen när munskänkarnas inbjudan kom i december: "Wow, prova Bordeaux från 1989 - kul. ...hold on, det står ju Haut-Brion!...och Latour...och...och...och...." Otroligt med en förening som kan anordna en dylik tillställning för helt vanliga dödliga - utan treställiga sifferbeteckningar eller hemligt agenteri!

Att prova viner i denna högsta av klasser är inget man gör var dag. Referenserna är få, och vinerna på en nivå som definitivt inte underlättar bedömningen. Hela poängen med att vara världens bästa slott är ju att göra viner som både som unga och med åren är balanserade, harmoniska, eleganta och inte bråkar med en åt nått håll - och när vi pratar Bordeaux är inte heller volymen på någon av komponenterna särskilt uppskruvad jämfört med andra stora viner och distrikt.

Jag tillbringar kvällen före med vinlitteratur och blindtester med doftorglarna - spikar 90% av småflaskorna E skickar till mig och känner mig väl förberedd för att spika både slott, druvblandningar och skostorlek på skördearbetarna.

I kvällens första glas hamnar en härligt tät essens med djup, tegelaktig, rubinröd färg. Tätheten finns också i doften - den är djup, mogen och sammansatt. Det är rejält svårt att plocka ut enskilda noter men med tålamod kommer både rostat kaffe, de förväntade svarta vinbären och cigarrlådan som stått lite väl fuktigt. Över det hela vilar krutdamm - en riktigt trevlig mineralton där bordsvännerna har andra ord än krut men vi vet alla att vi menar samma sak.
Väl i munnen bjuder vinet på både bra och dåliga nyheter; det första som slår en är en len nästan sammetsmjuk känsla av fina integrerade tanniner och snygg elegans. Men, syran - den som ska bära upp kreationen - är ganska långt från att lyckas. Nu är jag visserligen syrajunkie, men även med hänsyn till det fattas det syra.

Vad är det då? Än så länge, no idea whatsoever.

Tvåan är en bra bit mörkare i färgen än ettan. Mörkt röd, med tegel ut i den faktiskt något glesa kanten. Doften är inte lika sammansatt som hos #1, den är öppnare och ger fler komponenter. Jag plitar direkt ner viol, följt av den för vinprovare välkända frukten "fruktig". Mjölkchoklad, Kungen av Danmark och lite blandlakrits är med också, och åldern ger både mogen kitt-ost och läder.
Strukturen i detta vin är i mitt tycke ett snäpp bättre än ettan. Kraftiga men trevliga tanniner, högre syra och en riktigt, riktigt cool laserfokuserad svartvinbärsfrukt.

Nån gissning nu då? Violen leder direkt tankarna till Margaux som har relativt stor andel Petit Verdot, men det skulle kanske också kunna vara Lafite som jag av litteraturstudierna kvällen innan lärt mig är "Pauillacs Margaux".

Vin nummer tre bryter av färgskalan med en nästan brunsvart, mycket tät färg som för tankarna till PX anno 1971. Doften är öppen och jag skriver i ren tacksamhet "bussigt". Även här gästspelar Kungen av Danmark med svarta vinbär - i detta vin får vi också för första gången en tydlig mintton.
Smaken på trean är nästan rustik. Tanninerna är kraftiga på gränsen till grova, kroppen slank och mycket elegant. Laserbären finns även här och vinet formligen skriker "JAG ÄR FRÅN PAUILLAC!". Men vilket det är - ja det har jag ingen aning om.

Fyran har en härligt klar, transparent djuprödsvart färg som för tankarna till en tät Bourgogne eller kanske en Nyavärlden-Pinot. Doften ger denna gång den välkända frukten "röd frukt", massor av mognadstoner, cederträ, stall och gummi. Jag tycker mig ana en mikroskopisk smygkork men bestämmer mig för att det nog är en del ek kvar att integrera.
Kvällens första (och enda) besvikelse kommer vid provsmakningen - givetvis är det slankt, snyggt med riktigt schysst syra och så, men tyvärr - i jämförelse med de andra vinerna på bordet ter sig vinet lite platt och ger bara en medellång eftersmak.

Nu så börjar bilden klarna lite om vad som finns i glasen, detta vin är av de hittills fyra provade det minst kraftiga och mest "burgundiska". Det borde med andra ord vara Margaux, som av min vinbok kallas "Bordeaux Bourgogne". Det ger också att tvåan skulle kunna vara Lafite om än baserat på mycket lösa gissningar.

Kvällens kioskvältare finns utan tvekan i glas nummer fem. Redan färgen skvallrar om att nu är det Bra Skit i glaset. Vinet är tätt, tätt med massiv koncentration ändra ut i kanten. Doften är fyllig, komplex och lite svettig med röd frukt - både vinbär och plommon. Här finns också tobak, pinje och en hel del mognadstoner.
Jag blir helt tagen av vinets struktur - det har otroligt häftiga tanniner. Det är ordentligt strävt, men istället för sandpappersanalogier är det mer som om friktionen helt plötsligt bara ökat i munnen. Syrorna är perfekta och vinet ger en mycket stor och fyllig upplevelse utan att för den skull mista minsta lilla elegans. Vi har också kvällens första 60-plussare - kanske rentav 90; eftersmaken stannar i minuter och det är riktigt riktigt häftigt.

Det råder ingen som helst tvekan om att detta är Haut-Brion, årgångens största vin och antagligen välförtjänta 100 poäng av Parker. Själv tycker jag inte riktigt att det slår Pavie 2005 (eller 2000), men att detta är ett absolut världsklassvin är solklart.

Dags att sy ihop slutgissningarna och eftersom det mest är "wet finger approach" på vinerna 1-3 så bestämmer jag mig för att nöja mig med att utnämna dom till kvällens Pauillac-viner.

Facit, med min "fet nypa salt"-poängbedömning:
#1 - Château Mouton-Rotschild 1989 (92p)
#2 - Château Lafite-Rotschild 1989 (93p)
#3 - Château Latour 1989 (93p)
#4 - Château Margaux 1989 (91p)
#5 - Château Haut-Brion 1989 (97-98p)

Som avslutning går jag, N och F till Saddle & Sabre för lite debriefing i cowboyromantisk miljö. Med varsin Sierra Nevada IPA i glasen ställer vi oss den oundvikliga frågan:
"Var det värt det?" (med referens till att en provning av denna kaliber inte är helt gratis)
Efter lite diskussioner så bestämmer vi oss för att - jo, det var det. Men kanske inte för smakens skull - utan för erfarenheten och kunskapens.

Sen är det ju rätt skönt för plånboken att inte gå från en provning av denna kaliber med en glansig "måste...ha...mer"-blick...

Finare Vinare och Frankofilen har också skrivit om kvällen.

Etiketter: , ,

18 februari 2009
bon logg 360
Hänger du med?
Jag gör det då inte. Senaste två åren har vinbloggandet formligen exploderat och vinbloggosfären kokar av energi, dofter, smaker, proffs, amatörer, heta diskussioner och svalodlade druvor.

Efter att ha förgäves försökt hänga med och beta av antalet olästa i min RSS-läsare bestämde jag mig för att försöka hitta på nått bättre. Och nu får du, käre läsare, gärna tycka till och se om du också har nytta av det jag byggt ihop.

Så, *drumroll*, I proudly present:
BON LOGG 360!

Bon Logg 360 är ett försök att underlätta för dig som vinnörd/vinpimplare/Parkerwannabee att följa det som skrivs av Sveriges fantastiskt duktiga vinbloggare. För att lyckas med detta finns det två huvudfunktioner:

1. Ge en samlad bild av "allt" som skrivs på svenska vinbloggar. Du behöver inte bry dig om RSS-flöden eller hänga med när nya bloggar ploppar upp likt jästsvampar efter battonage - det gör siten åt dig.
2. Ge en smidig och lättanvänd sökfunktion för att hitta relaterad information om just det du är intresserad av - ett vin, en druva, en provning, cellartrackernoteringar.

Hur funkar det?

Siten följer kontinuerligt en stor lista av svenska vinbloggar. Listan uppdateras efter bästa förmåga och saknar du någon blogg så maila till peblin (snabel-a) bonlogg.se.

För varje blogginlägg plockas rubrik och kategorier/etiketter ut, och görs sökbara. För att söka på rubriken, så klickar du på förstoringsglaset. För att söka på en etikett, klicka bara på etiketten.

Sökningen görs med en skräddarsydd Google-sökmotor. I sökrutan har du möjlighet att välja "facett" på sökningen;

1. Provat - söker i blogginlägg som verkar handla om provningsnotiser
2. Svenska - söker i svenska vinbloggar
3. Engelska - söker i engelska vinbloggar
4. Blog - söker i samtliga bloggar som Google indexerar
5. Web - söker på webben
6. Nyheter - söker i Google News
7. CT&co - söker i CellarTracker

Så ett exempel: Anta att Finare Frankofiler skriver om "2006 Felton Road Block 3". Klickar du på rubriken, kommer du till blogginlägget. Klickar du på förstoringsglaset, görs direkt en sökning i svenska provningsnotiser efter andra som provat samma vin. Klickar du sedan på fliken "CT&co" ser du cellartrackernotiser för samma vin.

Ett annat exempel: Helt plötsligt blir "Brett" en snackis och alla vill prata stallighet, plåstertoner och nokiastövlar. Detta ser du direkt på att ordet "Brett" är stort under "HETT JUST NU". Du klickar på ordet, och direkt får du upp alla svenska vinbloggar som pratar eller har pratat om denna gäckande svamp.

Hoppas siten kan vara till nån hjälp. Tyck gärna till i kommentarerna nedan eller maila mig. Jag ska göra mitt bästa för att ta till vara på alla idéer.

BON LOGG 360
17 december 2008
prestigelös prestigeprovning
From Prestigeprovning
Igår gick den så av stapeln. Provningen som under flera veckor hållt mig i ett hypokondriskt hjärngrepp. Suttit minst 3 meter från kollegorna. Åkt bil till jobbet (ibland). Ätit vitlök och utfört mystiska friskhetsriter - allt för att hålla mig frisk för tisdagen den 16/12.

Superprestige.

Blindprovning, med ett löfte från Miran och Josef på Vinkällarbolaget om att bjuda på några av världens främsta viner. Vem kan säga nej, trots en prislapp värdig avsmakningsmenyn på Mathias Dahlgren (inkl vinpaket)?

Vilka viner. Kvällen bjöd på 10 makalösa rödviner fördelat på 3 flighter, och en utsökt skumpa samt ett härligt friskt dessertvin.

Provningsnoteringar och målande beskrivningar lär andra i blogosfären bjuda på. Själv bidrar jag med några bilder från provningen. Vinlista behövs inte, ni känner igen etiketterna.

Ett stort tack till Josef och Miran för en fantastisk provning, och alla ni som var där och förgyllde den med kunskap och en hel del skratt!

Uppdaterad 2008-12-20: Har nu fått provningsnoteringarna på plats på CellarTracker. ...och kan inte glömma Pavien.


From Prestigeprovning




From Prestigeprovning
16 maj 2008
grattis och ett litet insidertips
Stort grattis till min kära vän Maria som tillsammans Anna med slagit upp portarna till signerat.se! Ursnygg site och MASSOR av roliga designprylar. In och handla!

Sen viskade en liten fågel på Regeringsgatan att det snart är årgångsbyte av Beaune de Château. Om du inte litar på att 2006an är lika bra (a, tjena) så vet du vad som gäller.

Etiketter: ,

09 maj 2008
snooth.com
Jag har konsekvent försökt undvika allt vad Facebook och dess gelikar heter. Quite frankly tycker jag det stinker meningslöshet och får vanligtvis helt normal- eller överbegåvade individer att spendera dagarna med att skicka Vampire Bites och meningslösa quizzar (som man inte ens får en T-Shirt om man vinner! Eller inte ens KAN vinna!?). När man kan göra nått produktivt istället.

Nåväl. I detta meningslöshetens kölvatten ploppar det upp sociala nätverkssiter likt mögel i knockboxen. Nu har det även nått vinnördarnas värld - Snooth.com öppnade för en tid sedan och påminner om facebook (och plaxo, och linkedin, och twine, och freebase, och ...) men fokuserar på vin. Tjänsten kopplar ihop användare, recensioner och vinsäljare och dess största merit är att dom aggregerar recensioner från de kommersiella tjänsterna (specifikt Parker, WS och ett gäng till). Dom anser sig även ha största vindatabasen av alla onlinetjänster, och det är lite coolt att dom plottar tidsaxlar med "betyg över tid".

Alla är dock inte överförtjusta - det råder tveksamheter kring hur lagligt vininformationen är inhämtad och dito för vinrecensionerna. Läs t.ex. vad Eric på Cellartracker tycker. Men gott om information finns det oavsett det legala - som komplement till allas vår modersite.

Prova siten och skriv gärna i kommentarerna vad ni tycker.

Etiketter: ,

07 maj 2008
just nu på regeringsgatan...
...har man plockat upp en ny laddning viner från släppet. En bibba Pin, Langhe Nebbiolo och några till.

Men kanske bäst av allt... Ett helt gäng superklassbarolo från Pira i olika prisnivåer. Enligt utsago är "vanilla" 2003an i en alldeles egen klass.

Skynda, skynda.

Etiketter: ,

20 februari 2008
galgberget

This is legendary stuff.

"Galgberget" med Gotlandstrion Pascal är helt enkelt bisarrt bra.

Lyssna här, omedelbums.

Och är man extra intresserad av att veta mer om just själva Galgberget (ja, berget alltså), så finns det mycket utförlig information här om man vill besöka det i vertikalplanet.
06 februari 2008
aquavit grill & raw bar
Då arbete kom ivägen för måndagens presslunch ställde min gode vän K upp för Bon Loggs räkning. Här är hans rapport:
---

Mitt ibland färdigställande snickare, besökande brandmän och kånkande möbelleverantörer bjuder Marcus Samuelsson in den matintresserade presskåren. Både på utsidan och inne i hotellet finslipar man på detaljer och det råder en febril aktivitet. Invigning redan i morgon 5 februari.

Aquavit i New York öppnade redan 1987 och enligt pressmeddelandet förknippas begreppet oftare med restaurangen än med spritkategorin. Bara en sån sak! Marcus var den yngste kock genom tiderna att bli recenserad med tre stjärnor i New York Times redan 1995 och sen dess har framgångarna avlöst varandra. Konceptet i New York har varit skandinaviskt med internationell touche. Även i Stockholm blir det skandinaviskt i grunden fast med influenser från New York. Årets hemvändare i mat-Sverige?? Även inredningen är skandinavisk med ljusa färger och svindyra liljan-stolar. Väggarna pryds av blandade motiv från New York avlösta av svensk synd i form av nakna rumpor.

På menyn syns bla NY strip steak, hummer och belonostron blandat med rökt lax, sill och vildsvin. Presskåren bjuds på "Bites" med lite av varje från menyn. Tillsammans med trevliga damer från TT spectra samt Restauranger & Storkök provades det mesta runt bordet. Personligen höll jag hummer med nashipäron & avruga som favorit. Även en den rökta laxen med tandoori och getost var en oväntad men lyckad kombo. Från grillen bjöds det bla på fin hälleflundra och NY Striploin. Efterrätten dominerades fullständigt av en insmickrande passionsfrukts crème brulée som tyvärr inte återfinns på den ordinarie menyn.

Maten är bra, vällagad och prisvärd. För 295 kr bjuds man på 7 "smaker". Huvudrätter och grillrätter ligger mellan 195-355 kr med undantag för 18 oz (500 gr) NY Strip till det facila priset av 555 riksdaler. Tyvärr gavs inte möjlighet att spana på vin- och dryckmenyn men vi får återkomma på saken... Aquavit Grill & Raw Bar är en trevlig bekantskap och kommer förmodligen locka en hel del folk från Stureplan till området runt Norra Bantorget. På återseende!

17 december 2007
miracle berries
Hade inte hört talas om dessa små frukter förut, men nu bara måste jag försöka hitta några.

"Miracle Berries", eller "Miracle Fruit" som det också kallas är ett afrikanskt bär med den otroligt coola egenskapen att allt bittert och surt man äter inom en halvtimme efter att man ätit bäret smakar sött. Läs mer här, här och här.

Känns som om bäret borde ha en klockren plats i en experimentell avsmakningsmeny - tänk "Miracle Fruit Sorbet" som fördessert och sen lime, citron, äppelsallad med en riktigt trocken, äpplig moselriesling.

Försten att göra en bjuder in mig.

Tips om var man kan hitta bäret emottages tacksamt!

Etiketter:

01 november 2007
var är brudarna?
Månadens Sovjet har precis utspelat sig på Regeringsgatan i Stockholm. Månadssläpp igen, och kö till de hårt ransonerade kvoterna av tillfälliga nyheter. Hysteriskt, varmt och likt en rea på Galne Gunnar. Tur att jag fick en uppmuntrande kram av Anders som också letat sig dit.

Som väntat gick Graillots uppskrivna Crozes Hermitage 2005 åt som smör i solsken, låda efter låda lämnade bolaget ivrigt påhejade av personalens mantra "Endast 12 flaskor var".

Annars verkade Mas Tortó från Montsant vara det mest eftertraktade av under-200-kr-vinerna, Montsant som väl får anses vara del av det Nya Nya Spanien. Montsant är granne med Priorat, och många vinmakare har ett ben i vardera distriktet och gör mycket intressanta viner.

Men den ständiga frågan infinner sig... var är brudarna!? Systembolaget den första varje månad har högre andel gubbar än en genomsnittlig bastukväll för Kinnevikkoncernens senior management. Jag antar att de flesta viner som köps har en 50-50 könsfördelning vad gäller konsumtionen, så det är något fascinerande att det bara är testosteronstinna alfahannar (och några nördar) som letar sig till nyhetssläppen.
30 oktober 2007
du missar väl inte...
...frankofilens och resten av vinbloggvärldens uppgörelse med avdankade och förslappade vinskribenter? (Läs kommentarerna!)
Mat, vin, foto, klättring och åsikter om det mesta.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Sweden
ARKIV
juni 2006 / juli 2006 / augusti 2006 / september 2006 / oktober 2006 / november 2006 / januari 2007 / februari 2007 / mars 2007 / april 2007 / juni 2007 / augusti 2007 / september 2007 / oktober 2007 / november 2007 / december 2007 / februari 2008 / maj 2008 / december 2008 / februari 2009 / januari 2010 / februari 2010 / juni 2011 / oktober 2011 / december 2011 /


RESPEKT
Matälskaren
Vinlusen
Tre tjejjer i köket
Tjuvlyssnat
Finare & Vinare
Nettare e gioia
Frankofilen
Drucket